Fan paniken börjar smyga sig på mig=(
Trodde inte att det redan skulle komma. Saken är den att jag har gått hemma i tre och ett halvt år och nu ska jag ut i verkligheten. Saken är den att efter att tindra föddes blev något fel jag klarade inte av att åka nånstans knappt ta mig utanför döfrren och jag är så fruktansvärt rädd för att det ska hända igen.
Jag kan ju inte säga att jag är helt återställd men skillnaden nu är att jag tvingar mig själv för att jag måste.
Men känner mig så otroligt rädd och nervös.
Sen är det så att ja är nervös över inskolningen med neah att jag inte har kontrollen jag menar inte att jag inte litar på min man men jag vill också vara där och ser hur det går i mina ögon är hon fortfarande bara en bäbis jag menar vad har en ettåring att göra på dagis....????
Nej måste ta och lägga in några bilder men tiden har inte räckt till får göra det i morgon just nu är vi hos mamma och kollar på harry potter så jag ska återgå att vara social
Hej så länge=)