Varför kan allt inte bara få vara enkelt för???? så fort något bra händer så måste alltid något dåligt vara där och bråka hur kommer det sig egentligen?? hmmmm känner mig otroligt tank spridd just nu allt far runt i huvudet känner jag....
Jag funderar så otroligt mycket på fredagen så jag blir tokig känns så läskigt att hon ska göra en hjärn röntgen. Även om allt ser bra ut så känns allt otroligt läskigt man funderar hela tiden på tänk om de hittar någonting där inne i hennes otroligt söta huvud...jag kan inte sluta oroa mig vill inte oroa mig vill kunna vara lugn för jag vet att det inte behöver vara något alls utan att det bara är järn brist eller vad fan som helst. Men tanken på en sån röntgen skrämmer mig. Problemet är nog mycket att man ser detta så mycket nu många barn och vuxna som får massa olika sjukdomar så man uppmärksamar det nog mer. Plus att en mamma slutar nog aldrig att oroa sig barnen är ju det bästa man har finns ingenting i hela världen som betyder mer ä mina två älskade tjejer större kärlek finns inte. Så sluta oroa sig kommer man aldrig göra vad som än är tror jag. Men allting har gått så otroligt fort från att vi var på en läkar undersökning på skärtorsdagen till nu att man redan fått en kallelse jag blir å rädd (att läkaren verkligen misstänker något så hemskt )
Annars tycker jag oftast att läkare kan väldigt snabbt vara avfärdande mot en och se det som att man bara är en orolig ung mamma. Men allt är helt enkelt så otroligt overkligt, jag tänker ´hela tiden tänk om hon gentligen inte har dessa symtom att hon bara hittar på eller nåt ( fallet är ju inte så men man vill nog helt enkelt inte se)
Det får bara inte vara någonting det får inte........
Läkaren sa att han ville utesluta så hon inte har fått en hjärn tumör vadå fått jag fattar inte
Sorry längt inlägg men kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite. Säkert ingen som fattar är nog lite rörigt men just nu känner jag mig rörig.